Konsten att..

lyckas bli ignorerad..
Den känner jag till, ganska väl faktiskt =)
Senast idag fick jag höra en underbar anledning till varför jag hamnade på /ignore @ irc..

”du pratar för mycket, och frågar konstiga saker”

Vad trevligt, då var det väl ingen brist på pratgladheten hos mig
Jag tycker det är bra att vara glad, och pratglad… Kanske inte bäst att fråga för mycket *fundera* men om man inget frågar får man inget veta. Eller har jag fel?

Sitter och flinar lite just nu, vet inte riktigt varför, är allmänt lite småtrött kanske, skulle jag tro iaf.
Hur blev det nu med frågorna förresten?
Det var någon som ställde en roande fråga till mig förut,

”är det en kontaktnanons du skriver”

och ja, det kanske det var? =/ jag har inte en blekaste aning, men skrattade, det gjorde jag iaf =)
Nu dom senaste dagarna har jag börjat fråga lite skumma saker till de flesta på irc, men den bästa frågan är nog;
”hur lång är du?”
Jag älskar den frågan, man får en illussion av hur en människa ser ut, massor med skuggor, alla olika långa, så står jag där någonstans på hela 161 cm (de flesta jag frågat är 170+)

Skype är väldigt roande för övrigt <3
Man kan verkligen prata med folk, hur mycket man vill, när på dygnet man vill, med förutsättning (Tack Sara för hjälp med ordet xD) att dom är vakna och vid datorn ^^
Ventrilo är fungerbart, men skype är verkligen roligare =)

Men just nu, det som får mig att vara gladast är alla andra glada människor, så varför kan inte jag vara glad tillbaka?
Hoppa runt i skolan och tjata om mina fina (läs: UNDERBARA) rosamålade naglar <3

Nu ska jag ta och fixa med lite pryttlar dock ^^

Dagens fundering: Om alla ska sträva efter att vara annorlunda, och inte vara en av dom i mängden, då blir dom ”vanliga” den som Är annorlunda, eller hur? =/

Jag tänker bara på Uppsala.. Alla är så upptagna med att vara alternativa så det enda alternativa i staden är fan som som inte är det <3

*gone* puss puss <3